Fredagskrönikan: En smäll på käften

Skriven av: Puk, mamma till 2 pojkar och driver tillsammans med Jeanette Babydjungeln.



Ibland, ganska ofta faktiskt, stannar jag upp och tittar på min familj och konstaterar att jag har det så himla bra. Tanken kommer ”undrar vad jag gjort i ett tidigare liv för att förtjäna allt detta?!” Sen njuter jag av det jag har och försöker komma ihåg att man får tillbaka det man ger.

  • Jag hade turen att träffa en kille som låter mig vara just mig. Det spelar ingen roll att magen putar, att jag tycker sport är tråkigt eller att jag aldrig vattnar blommorna. (Fast han AVSKYR att jag inte öppnar min post :-)
  • Tillsammans har vi fått två friska glada ungar som ser till att vi inte sover bort dagarna…
  • Våra föräldrar bor i närheten och ställer upp närhelst det behövs.
  • Vi har ett hus som vi trivs i, underbara vänner och jobb.

Förra fredagen kom den, den där smällen som får en att omvärdera allt i livet. Det var en riktigt rejäl smäll på käften och en vecka senare är jag fortfarande lite omtöcknad och chockad.

Mamma har inte mått så bra senaste tiden och besökte akuten: ”Det är cancer och det har spridit sig, det går inte att operera. De ska se om finns några andra behandlingar som kan hjälpa – men det ser mörkt ut.”

Det spelar ingen roll om det är någon som blir sjuk, om man blir av med jobbet, bilen går sönder så semestern blir inställd – den där rejäla smällen får en åtminstone att prioritera det som är viktigt här i livet.

Jag simmar fortfarande mot ytan för att få luft. På vägen dit pausar jag i barnens skratt, makens kärlek och omtanken från vänner. Det är märkligt, men jag kan inte låta bli att vara lite tacksam. Pga beskedet om mammas sjukdom kommer vi kunna utnyttja tiden vi har kvar bättre. Vardagsstressen får stå till sidan och det kommer fikas, funderas och kramas mer. Vi kan hjälpa varandra att bearbeta sorgen - tillsammans.

Min mamma är tuff och vägrar att se svart på tillvaron, häromdagen tröttnade hon på en läkare och fräste: ” Det är ju sanslöst att det är kortare kö till obduktionen än till röntgen!”

Så det är med ett leende som jag nu önskar er en skön helg – ta hand om de som betyder mest för er och NJUT av livet.

Kram,
Puk

2 kommentarer till Fredagskrönikan: En smäll på käften

  • Oj, vad säger man…? Jag ryser när jag sitter här och läser ditt inlägg och inser att jag också ska ta till vara på dagarna bättre. Samma helg som L föddes för 6 år sedan lades min pappa in på samma sjukhus, och det visade sig vara cancer. Den där smällen kommer verkligen när man minst anar det…I pappas fall har det gått bra efter både cellgifter, strålning och operationen, men han lever livet annorlunda nu. Han skjuter inte upp saker, för vem vet när nästa smäll kommer?

    Jag är verkligen ledsen för din skull och hoppas att din mamma får träffa bra personal inom sjukvården, för den finns. Och ta till vara på varje dag. Det ska jag göra.
    En stor kram till dig!

  • Usch vilka fruktansvärda besked.
    Jag vet hur den där käftsmällen känns. Min mamma har tyvärr också behandlats för cancer & mår bra i dag, men frågan är bara hur länge….kommer det en ny käftsmäll eller inte?
    Frågor man absolut inte vill ha svar på.
    Det gäller verkligen att ta vara på varenda dag & ta vara på varandra!!

    All styrka till Er & din mamma.

    Många kramar

Add Comment Register



Lämna en kommentar